Varför?

Varför får jag då denna plötsliga lust att föra dagbok just nu?

Anledningen är att jag bor  i Vietnam för tillfället, i orten Mui Ne, där jag befinner mig för att volontärarbeta i drygt fyra och en halv månad. Från mitten av augusti till början av januari. För att göra ytterligare en distinktion så skulle man alltså kunna kalla detta för en resedagbok också.  Själva volontärarbetet går ut på att jag kommer att arbeta på en skola, English School of Mui Ne, där barn som lever i dåliga sociala förhållanden avgiftsfritt får komma och lära sig engelska. Min uppgift är att vara assisterande lärare där jag mest hjälper till med uttal, men jag kommer också ha en hel del egna lektioner.

På något sätt känns det ännu viktigare att dokumentera tankar och händelser när man är på en fullständigt ny plats, där varje ord, varje tugga och varje ögonkast kan innebära något nytt. Jag vill samla alla intryck och upplevelser på en och samma plats, dels för att kunna minnas dem, men också för att jag tror att det är lättare att förstå och ta sig igenom nya och främmande saker när man genom nedprintad text delar med sig och bearbetar det där nya och främmande.

Vad?

Vad är nu detta? Trodde verkligen aldrig att jag skulle starta en blogg. Är till och med lite allergisk mot ordet. Det kittlar lite obehagligt i händerna när jag skriver det, som om fingrarna inte riktigt vill. Det där med blogg känns inte som min grej. Därför bestämde jag mig för att det här inte alls ska bli en blogg (internetadressen till trots). Jag hade istället tänkt att kalla detta för en dagbok/loggbok, bara så att vi är på det klara med det hela, bara så att jag vet vad det är som jag håller på med.

Saken är den att jag mest hade tänkt att skriva för mig själv. För att minnas vad jag gör varje dag. Få ner dagens tankar och reflektioner. På ett i längden utförligt sätt. Att skriva för hand har jag nämligen upptäckt inte fungerar. Det blir aldrig av, jag är för lat. Och som ett barn av min generation så är datorn eller mobilen alltid närmare till hands än pennan och anteckningsboken. Därför känns denna digitala lösning som en väg att gå.

Alltså, välkommen till min dagbok (ej blogg, låt dig inte luras)