En liten iakttagelse: vietnameser är extremt renliga av sig. Åtminstone när det gäller golv. En strävan efter perfektionism som balanserar på gränsen till besatthet. Kvastar pryder varje hörn och används så fort ett fåtal sandkorn befläckar golven med sin existens. Det är ett ständigt sopande och skurande. Också i skolan är det reflex för eleverna att ta några tag med sopkvasten i klassrummet innan läraren kommer in och lektionen börjar. Golv är någonting heligt.
Jag noterade detta först på Annas och Beckas hotell, där personalen frenetiskt sopar och skurar stenplattorna utomhus varje dag. De tvättar alltså i princip marken, och vägrar acceptera ens ett litet sandkorn. Lite problematiskt med tanke på att hotellet ligger precis vid stranden. Minst sagt ett evighetsjobb. På mitt hotell tycks inställningen vara likadan. När hotellvärdinnan kikade in i mitt rum för några dagar sen så blev hon alldeles förskräckt och gick genast och hämtade kvast och skurhink för att vant och effektivt gå igenom sin städrutin. Under tiden beklagade hon sig över det smutsiga golvet. Och sa att jag var tvungen att säga till så fort det behövde städas. Jag såg ingen smuts någonstans. Möjligtvis en liten fläck vid dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar