.

En ung tysk tjej som var här för att lära sig att bli kite-surfinstruktör  dog igår här i Mui Ne. Det var ingen jag kände, men jag visste vem det var och man hejade om man såg henne på stranden. Mo, en vietnamesisk vän, höll dock mycket av henne, och hon var därför väldigt ledsen igår. Och sådana kraftfulla sinnesstämningar smittar såklart av sig. 

Jag vet inte alla detaljer, men det som hände var att hon förlorade kontroll över kiten och lyckades sedan inte få upp den i luften igen. Hon befann sig långt ute i vattnet och började försöka ta sig in mot land, men hon hann svälja mycket vatten innan de kom och hämtade upp henne med vattenskoter. När ambulansen kom var hon medvetslös, och hon vaknade sedan aldrig upp igen.

Sådana där händelser får en också att fundera lite extra kring liv och död. Hur skört och förgängligt livet är. Hur plötslig och obarmhärtig döden kan vara. Men jag vill inte att den insikten ska göra en nedslagen. Man kan ju inte gå runt och vara rädd för att döden ska hoppa fram bakom varje gathörn. Insikten om livets förgänglighet bör istället skänka styrka till att försöka uppskatta och ta tillvara på det som man har nu. Utvinna varje dags nektar och essens. Det är inte en självklarhet att personer i vår närhet finns imorgon. Det är inte en självklarhet att vi kan gå, tänka och skratta om en vecka. En visdom som ofta upprepas, ändå tycks den glömmas bort i ett andetag, gå förlorad i vardagens små bestyr och ältade problem.