värme

För några veckor sen var det som om man passerade någon sorts gyllene gräns i skolan. Jag kan se det så här i efterhand. Även fast många av barnen både är framfusiga och oblyga, så tog det ändå lite tid för dem att helt öppna upp sig och bli bekväma i vår närvaro. Den där processen har varit något ömsesidigt, det har tagit tid även för oss volontärer att känna in hur man ska bete sig och vara trygg i sin roll. Men nu har tiden medfört en större självklarhet i min relation till barnen och en större självsäkerhet i min roll som lärare.

Jag älskar att vara på skolan nu. Den genomsyras av så mycket glädje och skratt. Det känns ofta svårt att tänka sig att många utav barnen inte har speciellt bra hemförhållanden. De är så glada, så tacksamma, så energifulla. Gentemot dem känner jag stor respekt, men framförallt, innerlig värme.