Dagarna flyter på. Jag har varit här i snart tre veckor nu och har inte fått en rad skriven. Lite trist. Jag skulle vilja berätta om allt som skett och alla intryck jag fått under den första tiden, men eftersom den uppgiften på något sätt känns alltför överväldigande att ta itu med just nu så får det ske lite allteftersom. Jag tänkte istället börja med det som är här och nu. Känns enklast så.
Vi är just nu uppe i en fyra dagars ledighet från skolan då det var Vietnams nationaldag igår. Dagen spenderade vi som de flesta lediga dagar här, på stranden, i solstol eller hängmatta och med en bra bok som tidsfördriv och stimulans.
På kvällen så hade vi planerat en bonfire på stranden. Ved och torra löv var förberett, glada människor hade blivit inbjudna och vi hade till och med hittat en kille med en gitarr på Bellas (en av de andra volontärerna här) hotell. Upplägget tycktes vattentätt, men när mörkret la sig så visade sig vår plan vara just allt annat än det. För då kom också regnet, skyfallet, syndafloden. Och sköljde bort vår fina idé om en lägereld på stranden.
Istället kurade jag, Bella, Anna och Becka ihop oss på Bellas lilla veranda, där ett värmeljus som doftade av äppelpaj fick utgöra kvällens bonfire, och ipodhögtalare som lugnt förmedlade Bob Marley fick fungera som substitut för gitarrkillen. Efter några öl lugnade regnet ner sig lite och vi fick då sällskap av några trevliga amerikanare som var på besök i Mui Ne och och som även dem bodde på Bellas hotell. Kvällen förde oss sedan vidare till den lokala klubben dj-station, där vi snöpligt men rättvist förlorade i biljard mot USA. Bortglömt var vädergudarnas svek.
Ikväll ser himlen dock klar ut, så vi tänkte försöka fullfölja vår bonfire denna afton istället. Jag känner mig hoppfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar