Har precis upplevt en riktig mardrömsfärd på moppe. Att köra från skolan hem tar ca 15 minuter, och det brukar vara en tämligen trevlig åktur längs vattnet. I mörker och spöregn är det dock en annan femma.
Jag skulle till och med vilja drista mig till att säga att det är lite av ett under att jag befinner mig här just nu, då jag i princip blundade hela vägen hem. Det gick inte att se. Kaskader av vatten piskade mig i ansiktet och tvingade mig att kisa så till den grad att jag knappt såg något alls. Det gjorde liksom ont att titta så efter ett tag bestämde jag mig för att det var lika bra att hoppa över den vanligtvis så vitala delen av körningen, jag såg liksom lika mycket när jag hade ögonen stängda som när jag hade dem öppna.
Den kraftiga vinden förde ibland även över mig i motsatt körfält, och det tog mig ofta en stund att inse detta då jag som sagt, ofrivilligt hade blivit blind och varken hade ledarhund eller käpp. Det var först när mötande fordons strålkastare stack mig i ögonen som jag insåg min position och styrde över till en tryggare del av vägen. Utrustad i regnjacka trodde jag att jag skulle klara mig någorlunda torr, men vietnamesiska regn är inte lika mesiga som svenska. Vattnet liksom forsade ner över mig på ett mycket osportsligt sätt och blötte ner mig ända in på trosorna. När jag slutligen svängde in framför mitt hotell både kände jag mig och såg ut som en blöt katt. Men det var en nöjd blöt katt. Jag hade ju överlevt.
hej gummi. Fy tusan vad läskigt ocg farligt men vilken tur att du så skickligt styrde hemåt trots vissa likheter med en katt. vi mår bra. har just kommit hem efter en trevlig helg på österlen med jobbet. kör lugnt och utsätt dig inte för onödig fara. härliga bilder. kram kram mamma
SvaraRadera