hemlängtan, men inte längtan hem

Grundstämningen idag har en svag eftersmak av hemlängtan. Även fast jag har människor runtomkring mig här hela tiden så kommer stundtals den där insikten av att man är så långt borta från allt som man känner till och den resulterar i en sorts känsla av ensamhet och hjälplöshet. Känslan är inte särskilt påtaglig, den ligger bara lugnt i maggropen och  maler och gnager lite. Det får accepteras för tillfället, och jag tror att det gör att de bra stunderna här uppskattas extra mycket. Man kan ju inte ha julafton varje dag, som Alfons farmor så klokt konstaterade.