lyktor och människosyn

Några av lyktorna som barnen tillverkade

Söndagen tillbringade vi hela dagen i skolan, då det var mid-autumn festival här i Vietnam då. Det är lite utav en barnens högtid, där de får leka lekar, tillverka lyktor och göra små framträdanden. Det var speciellt kul att se hur kreativa de var när de tillverkade lyktorna. Det gjordes hus, stjärnor och båtar i alla möjliga färger. Vad som också fascinerade mig var hur grupparbetet med tillverkningen av lyktan fungerade. Alla i varje grupp tycktes ha en uppgift. Några satt och konstruerade lyktan, andra gjorde dekorationer och andra satt och skrev små presentationer om symboliken bakom sin skapelse. Ingen tog helt kommandot, men det var inte heller någon som satt sysslolös. Alla drog sitt strå till stacken och det där samarbetet kom så fullständigt naturligt.

Att Vietnam faktiskt utger sig för att vara ett kommunistiskt land är något man lätt glömmer bort. När  man befinner sig i turistområdena här är det någonting som inte märks av, då man numera möts av marknadsekonomins och västvärldens influenser även här. Men när man umgås med barnen varje dag i skolan så får man en inblick i hur starkt kommunismen faktiskt har präglat mentaliteten hos det vietnamesiska folket. Under lektionerna är det aldrig fokus på individen, alltid på gruppen. Alla uppgifter och tävlingar görs gruppvis. När läraren ställer en fråga till en enskild elev så sker det aldrig något ingripande om omgivande klasskamrater viskar eller säger svaret till den tillfrågade eleven, och även det tycks bli ett sorts grupparbete. Det är aldrig individen som presterar och beröms, eller misslyckas och kritiseras, det är alltid gruppen. Den starka individualism som jag själv är uppväxt med känns långt borta. I nuläget tänker jag inte börja analysera kring vilken syn på människan som är den rätta eller den bästa, det är jag alldeles för eurocentrisk och partisk för att göra. Just nu nöjer jag mig bara med att betrakta, låta mig fascineras, och kanske lära mig lite.